Har nu äntligen kommit hem efter att ha varit och tittat på mitt jobb som jag börjar hos på måndag och samt hämtat ut lite arbetskläder! För mig känns det som ett ganska stort steg eftersom jag har varit hemma sen jag gick 8an ungefär. Hade min arbetspsykolog fått bestämma så hade hon tyckt att jag skulle rehabilitera mig med arbetsteurapeter och massa samtalskontakter. Men jag känner att mina problem kommer att lösa sig ju fortare jag får komma ut i arbetslivet istället för att sitta hemma och vänta på massa möten. Och jag jobbar ju inte 100% utan vi kommer att trappa upp eftersom så jag inte ba hoppar in på 100% och sen krashar hjärnan och kroppen typ för att den inte är van. Nä men nu blickar vi frammåt och jag kan inte göra mer än mitt bästa och det får jag påminna mig själv om haha.
Jag har nämligen lätt för att sätta alldeles för höga krav på mig själv men det är något jag jobbar på :) 

Hoppas ni ha haft en bra dag! <3